Om mig

Stockholm, Sweden
Hur tar man sig tillbaka till Livet när kroppen har klappat ihop i till exempel utbrändhet? Hur får man den att fungera igen, utan att bromsen ständigt ligger på som någon slags säkerhetsspärr - för att man en gång inte lyssnade på varningssignalerna den sände ut? Och hur kan man våga lita på sin egen kapacitet? Denna blogg är min terapi och samtidigt kom-ihåg-anteckningar över all information jag hittar, och de erfarenheter jag gjort och gör på vägen tillbaka. En sådan blogg som jag själv hade behövt läsa när tillvaron började krackelera. Välkommen att kommentera och bidra med egna tips! Men kom ihåg att jag inte är medicinskt utbildad. Jag vill bara förmedla min historia och de tips som har hjälpt mig.

söndag 23 januari 2011

"Frisk", men kroppen fungerade inte

Min kropp var helt slut och jag låg där jag låg. Försökte samla tankarna. Vad hade jag gjort för fel? Varför kunde ingen hjälpa mig? Varför var det ingen som brydde sig? Hur skulle det gå för mina barn om jag inte skulle överleva?

Och om jag skulle överleva - vad gör jag i så fall med en kropp som inte fungerar, och som hindrar mig från att göra det jag måste och vill?

Jag hade vänt mig till vårdcentralen för att få tillgång till all samlad kunskap och erfarenhet, för att primärvården är "entrén" till hela den fantastiska svenska sjukvården. Där finns allmänpraktiserande läkare som "scannar av" patienten med prover och undersökningar. Eventuell behandling får man sedan på vårdcentralen eller så får man en remiss vidare till en passande specialistmottagning. Jag hade känt mig väldigt trygg i vetskapen att jag var i de bästa händer och att jag skulle få den hjälp jag behövde. Men nu insåg jag att jag hade stirrat mig blind på läkarnas kompetens, och om jag någonsin skulle komma på benen igen så måste jag börja lita på min egen kropp, mina instinkter och mitt sunda förnuft. Och behövde jag mer information och ville jag ta del av andras erfarenheter så fick jag leta reda på det själv.

Så småningom hade väl kroppen tagit ut tillräckligt med vila så att jag faktiskt kom på benen igen - starkt motiverad av att ordna tillvaron för mina barn. Jag var svag, men tydligen inte "sjuk". Hade fullt upp att mer eller mindre överleva dagen, men struntade i många ”måsten” och började i stället “forska” och läsa allt jag kom över om det som verkade ha med min situation och mitt tillstånd att göra. Det var ofta bra, men också svårt att relatera till och sätta saker i rätt sammanhang när man inte har grundkunskaperna. Mina symptom kunde vara tecken på allt från Hypokondri och Borrelia till allvarlig cancer. Det finns risk för att man blir ännu mer stressad och förvirrad av all information, och att man går vilse i den djungel av teorier och idéer som florerar.  (Många ser också sin chans att tjäna sig en hacka på desperata människor...) Och det är inte lätt att reda ut sitt eget kaos när man är mitt uppe i det, särskilt med dålig koncentration och svagt minne.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar