Viktigt med återhämtning

Att stressa ibland är för det mesta ofarligt, under förutsättning att vi också vilar ordentligt. Jag har till exempel hört att så länge man sover tillräckligt så kan man inte bränna ut sig.

Under sömnen “städas” biprodukter från ämnesomsättningen bort och skadade och slitna celler återuppbyggs. Hjärnan sorterar dagens händelser; “raderar" sådant som är onödigt att spara på och “formaterar om” resten till begripliga sammanhang.
Sover man inte så blir hjärnan till slut överbelastad och man får svårt att tänka och fungera mentalt. När energin börjar sina så blir det svårare för kroppen att ta upp både ny energi och näring ur maten man äter, och när den inte får bränsle och material för att hålla maskineriet igång så klappar den ihop till slut. Organen fungerar inte optimalt och nerv- och hormonella system hamnar i obalans. Man kan säga att vi är utmattade ner till cellnivå.

“Man tål mycket mer än man tror”, har jag hört sägas och det kan säkert vara sant. Men jag vet av egen erfarenhet att det lika väl kan vara tvärt om; man kan övertyga sig själv om att “det går - om jag bara kämpar på tills jag är där”. Men om man inte lyssnar på kroppens signaler om att “nu räcker det!”, så kommer den till slut att tala om vem det är som faktiskt bestämmer. Och lyssnar vi inte på allt tydligare signaler så blir det till slut kortslutning.

Det går inte att jämföra sig med andra människor. Vi har alla olika förutsättningar, olika utgångslägen i våra liv. Det kan handla om stresströskel, gener och att andra faktorer redan har fyllt på nivån av påfrestning - och som gör att vi har kortare väg tills att bägaren rinner över. Själv hade jag till exempel ett antal år av graviditeter och amningar bakom mig. Hade behövt en period av vila och återhämtning - när livet i stället drog igång med full styrka. I stället för att ligga på en strand i solen och äta solmogna frukter (som jag antagligen hade behövt) så kändes det som att simma i en iskall fors i en mörk tunnel - med mina små barn på ryggen. Den känslan hade jag sedan under flera år - samtidigt som tillvaron rasade sönder bit för bit.

Mycket kan handla om att vi har olika sociala nätverk. Många säger att “jag hade aldrig klarat det utan mina underbara vänner”, “min familj” eller “min fantastiska moster”. Men har man inget stöd eller praktisk hjälp så är risken stor att man glömmer bort sig själv när man blir alltför engagerad i något mycket viktigt.
När signalerna kommer så måste man stanna upp och fråga sig om det är värt att fortsätta i samma spår eller om det finns något man kan förändra. (Se "sinnesrobönen" i ett senare inlägg).

Genom att lyssna på sin kropp, de naturliga instinkterna och det sunda förnuftet så kan man leva i balans och harmoni, och man slipper riskera att leva över sina tillgångar och bli hälsomässigt bankrutt. För det är som med pengar; det är svårare att generera mer (hälsa) när man inte har något startkapital.