Ju mer jag läser om olika hormonella system och obalanser och sjukdomar i dessa så inser jag att det enda konstiga med "hypo.2"-teorin är att det just verkar anses som en (lite suspekt) teori. Det är väl ingenting märkvärdigare än diabetes!?! Enda skillnaden är väl att forskningen inte har hängt med i samma utveckling som (stressen i) samhället i övrigt. Ju fler som blir stressjuka desto fler blir påverkade i olika dominoeffekter på grund av detta, och desto fler blir sjuka i en förlängning. Att det börjar dyka upp sådan här information nu är kanske inte så konstigt; det är så pass många som är påverkade att det är svårt att undgå fakta: folk blir sjuka och testerna räcker inte för att diagnostisera var i kroppen bristen föreligger hos den enskilda individen! Ingenting är starkare än sin svagaste länk, och alla har vi våra svagheter och styrkor. Är det sköldkörteln som spökar eller kan man leda problemet tillbaka till binjurarna? Vilket "brast" först, och varför? Var det en brist på ett näringsämne som orsakade denna obalans - när påfrestningen på systemet blev för stor?
Men det är knappast något nytt under solen med denna typ av "sjukdomar" eller obalanser: hur länge har inte folk dragits med "käringsjuka", "hypokondri", Fibromyalgi, "oförklarliga" depressioner, trötthet, värk med mera. Det är bara så tragiskt att så många människor har mått så dåligt, och samtidigt blivit så illa bemötta och behandlade i vården. Behandlas till exempel diabetiker lika illa? (Och en stilla fråga; är det inte vanligare med diabetes bland män...?)
"En störning i cellens kraftverk ökar diabetesrisken
I tätt samarbete har flera forskargrupper kartlagt hela vägen från en vanlig genetisk riskvariant för diabetes till en molekylär förståelse för exakt vad som felar i insulincellens mitokondrie. Denna variant av genen gör att kapaciteten att utsöndra insulin minskar och risken för diabetes ökar. Fyndet publiceras i Cell Metabolism, en av de mest ansedda vetenskapliga tidskrifterna."
http://www.lu.se/o.o.i.s?id=1383&visa=pm&pm_id=1556
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar